𝓓𝒆𝓪𝓻 𝓓𝓪𝓻𝓵𝓲𝓷𝓰

Hej Allihopa!
Idag mår jag mycket bättre psykiskt men inte helt tillbaka i gängorna.
 
Jag är så himla tacksam att få ha Robin i mitt liv.
Det är tack vare honom som jag orkar kämpa med mig själv varje dag.
Han får mig att glömma allt för en stund, han får mig att känna mig tillräcklig och vacker.
Han finns alltid där när jag behöver prata och även när jag kanske inte vill prata men gör det ändå bara för att det är han.
Han kommer alltid med tankar och lösningar och håller om mig och bara finns där.
 
Det var just det som gjorde att jag föll för Robin från början.
Att han fanns där och lyssnade, tröstade och muntrade upp mig när jag behövde någon.
Han är min bästa vän, min bättre hälft och han får mig att vilja kämpa på.
 
Utan honom hade jag mått ännu sämre.
Det är han som fått mig att öppna mig och tala ut om hur jag känner och mår utan att pressa mig.
Det är han som fått mig att äta ordentligt och inte leva på en skål med flingor i 36 timmar osv.
Någon som min fina Robin borde alla ha i sitt liv.
 
Jag är fortfarande, efter 1 år tillsammans lika tokigt nykär i min fina sambo.
Det pirrar så fort jag ser honom, jag blir helt varm och det finns inget jag inte skulle göra för honom.
Han gör mig hel.
 
Ƴσυ кησω συя ℓσνє ωαѕ мєαηт тσ вє
Ƭнє кιη∂ σƒ ℓσνє тнαт ℓαѕтѕ ƒσяєνєя
Aηɗ ι ωαηт уσυ нєяє ωιтн мє
Ƒяσм тσηιgнт υηтιℓ тнє єη∂ σƒ тιмє

Ƭнαтѕ Ɲσт Ɠσσɗ Ɛησυgн

Får ni någonsin nog av er själva?
Sådär så ni bara vill gå och dra något gammalt över er för att andra ska slippa dras med er?
Den där patetiskt låga självkänslan som kan slå vem som helt rätt ner i backen?
Den känner jag varje gång jag ser mig i spegeln.
Jag ser den där loja människan på andra sidan spegelglaset och tänker " Om du brann och jag hade ett glas vatten, då skulle jag dricka upp det".
Personen på andra sidan, hon tvingar mig se allt jag tycker och tänker om mig själv.
Du är fet, ful, misslyckad, talanglös, du kommer aldrig bli något, du är inte ett skit..
 
Det är tankar som jag brottas med varje dag.
Jag jobbar inte på tillräckligt hårt, inte tillräckligt bra, jag är lätt att ersätta på jobbet.
Jag suger på att rida, jag suger på att sjunga, jag suger på allt.
Inga kläder sitter snyggt, ingen mening att lägga pengar på nya.
Jag är för trög för mina studier, jag kommer aldrig att klara det lika bra som någon annan.
Jag är inte tillräckligt tillgänglig för vänner och familj, jag är en dålig dotter, en kass syster och en taskig ursäkt som människa och vän.
Jag förstår inte vad Robin ser i mig, varför har han valt att dela sitt liv med mig? Är han inte riktigt klok? Hur kan han tycka att jag är fin? Hur?
Jag vill inte gå upp ur sängen, jag vill inte gå igenom en sådan här dag till.
 
ƖM ƝƠƬ ƓƠƠƊ ЄƝƠƲƓӇ
 
Detta är tankar som jag brottas med dag ut och dag in.
Jag är min egen största fiende.
Jag bryter ner mig själv bit för bit, granskar varenda en och känner lika stor hopplöshet inför varenda en.
Varför ska man behöva känna att hur man än ligger i och anstränger sig så är det aldrig bra nog?

Jag står i provrummen med ett par jeans eller en klänning som jag tyckte var fin och får höra "de där jeansen gjorde din röv skitsnygg!" " Den klänningen var ju jättefin på dig!"
Vad gör jag?
Jo jag står och har en inre kamp där jag gör allt för att tårarna inte ska börja rinna, jag ser inte den snygga röven, jag ser ett fläskberg i spegeln som inte är värd att ha på sig en begagnad potatissäck.
Hur slutar det? Jo jag hänger tillbaka kläderna och resonerar att mina mjukisbyxor duger gott och väl.
 
Jag tänker på vad jag äter, jag rör på mig dagligen men varför går jag inte ner i vikt?
Alla andra går ner i vikt av att bara sluta dricka läsk, jag dricker mitt räliga kranvatten dag ut och dag in men varför försvinner inte ett gram från mig??
Jo men jag gör ju fel!
Jag kan ju inte detta.
 
Usch Jag blir deprimerad av att bara skriva ner mina tankar svart på vitt.
Men detta är ju min brutalt ärliga, helt tillgängliga dagbok.
Jag är säkert inte ensam om mina känslor så vem vet, kanske blir någon lugnare av att veta att de inte är ensamma.
 
Jag hade kunnat sitta här hela kvällen och dra exempel men nu orkar jag faktiskt ärligt talat inte tänka på mig själv mer för tillfället.
Idag har jag en dålig dag och då vinner mina tankar över mig, jag orkar inte försöka glätta till mig idag.
 
Imorgon kanske jag tycker att jag är rätt grym på att plugga ändå eller att jag känner för färga håret eller något annat. Men just idag orkar jag inte.
Hoppas att nästa inlägg jag skriver är ett lite roligare inlägg...
 
God natt
 
𝑀𝒾𝓃 𝒻𝒾𝓃𝒶 𝑅𝒾𝒸𝒽𝒾𝑒, 𝓈𝑜𝓂 𝒿𝒶𝑔 𝓈𝒶𝓀𝓃𝒶𝓇 𝒹𝒾𝑔.....
 

Att inte tappa bort sig i vardagen

Något jag tycker mig se och höra mycket bland vissa par när det går dåligt är att de har tappat bort sig och varandra i vardagen.
De där små gesterna som att ge varandra en extra kram när man går förbi, att lägga ner mobilen och bara ägna sig åt varandra, att försöka hitta nya saker att prata om och diskutera, de försvinner.
Livet rullar på och man rullar bara med, man börjar ta varandra för givet när det där nykära försvinner.
Man slutar anstränga sig och till slut så är man borttappad i det vardagliga.
 
Jag menar inte att varje middag skall vara en romantisk trerätters med tända ljus eller att man ska sitta uppe till klockan 05 varje morgon och prata.
Men ibland så måste man göra något för att hålla flamman uppe, för att förhindra att vardagen äter upp allt det fina och roliga i en relation.
 
Man slutar ha sex lika ofta, det är inte lika roligt och spännande, men varför inte testa något nytt?
Sex är inte allt men det piffar upp och är en trevlig bonus!
Nykära har ju en tendens att göka som kaniner närhelst det passar eller inte.
Sen kommer vardagen, det blir varannan kväll, var tredje, en gång i veckan, tillslut så slutar det med att man har ett sexliv som är lika spännande som att se målarfärg torka.
 
Sen kommer vi till en annan faktor, man är på olika platser i relationen helt plötsligt.
Den ena kan fortfarande vara nykär efter 3-4 år medans den andra slutade vara det efter 6 månader.
Då blir det olika villkor helt plötsligt, omedvetet.
Den som är nykär vill hålla fast i det där heta sexlivet och de gulliga små gesterna och romantiska middagarna medans den andra har tappat bort dig i vardagen.
 
Nu har jag sån tur att mitt förhållande inte blivit så *peppar peppar ta i trä*
Men jag vet att det kan och med största sannolikhet kommer bli så någon gång om vi låter det hända.
Jag vet att Robin är min han med stort H, jag vill dela mitt liv med honom här i vårt hus, men då gäller det ju att vi båda motverkar det där med att tappa bort det fina och roliga vi har.
Jag tar tillvara på varenda chans jag får att umgås med Robin, det behöver inte vara så himla märkvärdigt, att bara sitta i bilen och skoja eller att spela ett spel eller vad som helst.
Jag vet att jag kommer göra allt för att inte tappa honom på vägen och jag hoppas och tror ju att han tänker likadant.
 
Ta tillvara på dem ni älskar, ni saknar aldrig kon förrän båset är tomt, och är det tomt så är det svårt att få in kon igen.
Då kanske du måste se dig om efter en ny ko som inte alls är lika bra som den du släppte ut.
Tappa inte bort varandra i vardagen, ta tillvara på vardagen istället och njut av den och gör den värd att minnas.
Sätt aldrig på autopiloten och bara åk med!
ANSTRÄNG ER!
Det är väl vad jag har att säga idag!
xoxo/ E