intebararosamoln.blogg.se

En sak jag har kommit fram till efter mycket tankar, reflektioner och analyser av olika situationer är att ingen annan människa egentligen kan göra en lycklig.

Den genuina lyckan du ska känna måste komma inifrån.

Du kan inte förlita dig på att t.ex. din partner ska bringa dig all den lycka du vill ha eller behöver.

Lycka börjar alltid med dig själv.

 

Förlitar du dig på att andra människor eller andra saker ska göra dig lycklig så slutar det alltid med att du står ensam kvar olycklig.

Personer kommer och går, saker är bara materiella, materiella ting har ju tyvärr en effekt som avtar, du kräver mer och mer för att du ska hålla dig lycklig.

 

Köper du ett hus, fine det kan göra dig lycklig men snart kommer frågan "vad ska du fylla huset med?"
Vill du ha det fullt med fancy stuff, fullt med materiella ting, vill du ha djur eller vill du ha en annan människa som ska fylla upp hålet som du har?

 

Andra kan alltid få dig lycklig till en viss grad, de kan få dig att känna dig mindre ensam, älskar, omhuldad osv.

MEN MEN MEN, du kan inte förlita dig på att det ska vara ett Happily Ever After om du inte är lycklig i dig själv.

Det är bara du som egentligen kan vara din egen lyckas smed.

Det finns inga genvägar till lycka.

Är du inte lycklig i/med dig själv så kommer det inte spela någon roll hur lycklig någon annan försöker göra dig.

Du kommer inte uppskatta det eller kunna ta vara på det ändå, du kommer inte kunna känna att personen gör dig lycklig.

 

Jag tror verkligen att man kan få någon annan att känna sig lycklig MEN man ska inte vara det enda som gör att någon känner sig lycklig för stunden.

Det måste finnas en "grund-lycka" som sedan du kan hjälpa någon annan att bygga på, det är först DÅ som du kan göra en annan person sådär genuint lycklig.

 

Det är nog därför som många känner efter ett uppbrott att de aldrig kommer bli lyckliga igen, de har förlitat sig på kärleken, kärleken som är så flyktig och skör..

Jag vet, jag är i samma sits, jag har nyligen brutit upp med min stora kärlek, personen jag skulle gå genom eld och vatten för..

Jag känner så precis nu men har kommit till insikten att det som gör att jag känner så är för att jag helt enkelt inte hade min egen lycka från början, jag har åsidosatt den och tappat den på vägen.
Den dagen jag hittar tillbaka till den, den dagen kan jag nog börja se ett ljus i tunneln..

 

Med detta sagt så loggar jag ut för idag.

Nu ska jag ta det lugnt resten av kvällen..