Ƭнαтѕ Ɲσт Ɠσσɗ Ɛησυgн

Får ni någonsin nog av er själva?
Sådär så ni bara vill gå och dra något gammalt över er för att andra ska slippa dras med er?
Den där patetiskt låga självkänslan som kan slå vem som helt rätt ner i backen?
Den känner jag varje gång jag ser mig i spegeln.
Jag ser den där loja människan på andra sidan spegelglaset och tänker " Om du brann och jag hade ett glas vatten, då skulle jag dricka upp det".
Personen på andra sidan, hon tvingar mig se allt jag tycker och tänker om mig själv.
Du är fet, ful, misslyckad, talanglös, du kommer aldrig bli något, du är inte ett skit..
 
Det är tankar som jag brottas med varje dag.
Jag jobbar inte på tillräckligt hårt, inte tillräckligt bra, jag är lätt att ersätta på jobbet.
Jag suger på att rida, jag suger på att sjunga, jag suger på allt.
Inga kläder sitter snyggt, ingen mening att lägga pengar på nya.
Jag är för trög för mina studier, jag kommer aldrig att klara det lika bra som någon annan.
Jag är inte tillräckligt tillgänglig för vänner och familj, jag är en dålig dotter, en kass syster och en taskig ursäkt som människa och vän.
Jag förstår inte vad Robin ser i mig, varför har han valt att dela sitt liv med mig? Är han inte riktigt klok? Hur kan han tycka att jag är fin? Hur?
Jag vill inte gå upp ur sängen, jag vill inte gå igenom en sådan här dag till.
 
ƖM ƝƠƬ ƓƠƠƊ ЄƝƠƲƓӇ
 
Detta är tankar som jag brottas med dag ut och dag in.
Jag är min egen största fiende.
Jag bryter ner mig själv bit för bit, granskar varenda en och känner lika stor hopplöshet inför varenda en.
Varför ska man behöva känna att hur man än ligger i och anstränger sig så är det aldrig bra nog?

Jag står i provrummen med ett par jeans eller en klänning som jag tyckte var fin och får höra "de där jeansen gjorde din röv skitsnygg!" " Den klänningen var ju jättefin på dig!"
Vad gör jag?
Jo jag står och har en inre kamp där jag gör allt för att tårarna inte ska börja rinna, jag ser inte den snygga röven, jag ser ett fläskberg i spegeln som inte är värd att ha på sig en begagnad potatissäck.
Hur slutar det? Jo jag hänger tillbaka kläderna och resonerar att mina mjukisbyxor duger gott och väl.
 
Jag tänker på vad jag äter, jag rör på mig dagligen men varför går jag inte ner i vikt?
Alla andra går ner i vikt av att bara sluta dricka läsk, jag dricker mitt räliga kranvatten dag ut och dag in men varför försvinner inte ett gram från mig??
Jo men jag gör ju fel!
Jag kan ju inte detta.
 
Usch Jag blir deprimerad av att bara skriva ner mina tankar svart på vitt.
Men detta är ju min brutalt ärliga, helt tillgängliga dagbok.
Jag är säkert inte ensam om mina känslor så vem vet, kanske blir någon lugnare av att veta att de inte är ensamma.
 
Jag hade kunnat sitta här hela kvällen och dra exempel men nu orkar jag faktiskt ärligt talat inte tänka på mig själv mer för tillfället.
Idag har jag en dålig dag och då vinner mina tankar över mig, jag orkar inte försöka glätta till mig idag.
 
Imorgon kanske jag tycker att jag är rätt grym på att plugga ändå eller att jag känner för färga håret eller något annat. Men just idag orkar jag inte.
Hoppas att nästa inlägg jag skriver är ett lite roligare inlägg...
 
God natt
 
𝑀𝒾𝓃 𝒻𝒾𝓃𝒶 𝑅𝒾𝒸𝒽𝒾𝑒, 𝓈𝑜𝓂 𝒿𝒶𝑔 𝓈𝒶𝓀𝓃𝒶𝓇 𝒹𝒾𝑔.....
 

Kommentera här: