Im in love and always will be..
Jag bara måste få skriva av mig för jag är så arg och ledsen på mig själv.
Jag ångrar mig så bittert idag att jag gjorde det valet jag gjorde igår.
Agerade i stundens hetta istället för att tänka om och vänta och se vad som skulle ske.
Tog situationen till den grad att jag gjorde ett livsavgörande val som jag egentligen inte ville göra.
Det var det sista jag ville men på grund av min egen rädsla att bli sårad ännu en gång så försökte jag att ta kontroll över situationen och ta den i egna händer.
Äta eller ätas, bita eller bli biten var tankarna som snurrade i mitt huvud.
Jag ville försvara mig själv från att bli sårad och övergiven igen.
Trots att mitt hjärta brast mer och mer för varje kilometer jag körde och trots att jag blev mer och mer uppsluppen och illamående ju längre bort jag kom så vet jag ju och visste från början att nu finns det ingen återvändo.
Det hade inte spelat någon roll om jag kom krypande till korset och bad på mina bara knän så hade det inte gett mig någonting.
Jag reagerade utefter mina erfarenheter av samma situation och det kommer jag få leva med i hela mitt liv.
Det finns inget som gör det ogjort, det finns inget som kan få tiden att gå tillbaka.
Varför kommer inte livet med en instruktionsbok?
Jag har gjort ett val och den som mår sämst över det är jag.
Ångesten, förtvivlan och sorgen äter upp mig som tre pirayor inifrån.
Jag önskar att jag kunde nollställa allt.
Jag vill inget hellre än att försöka lösa allt och reda ut vad som blivit fel.
Dock var du ju tydlig med vart du stod.
Jag kände mig inträngd i ett hörn, du ljög mig rätt upp i ansiktet och jag förbisåg det på grund av att min kärlek är så stark.
Du fick mig att känna mig liten och icke önskvärd.
Jag orkade inte med känslan av att inte veta vad som skulle hända, att känna sig bunden av villkor som inte ska bli satta på en relation.
Jag älskar dig från djupet av mitt hjärta och jag önskar att jag kunde ställa allt till rätta men jag vet att nu är det över, det är för sent, finns ingen väg framåt, ingen väg tillbaka, det finns bara här.
Jag saknar dig redan, jag önskar du vore här, jag saknar din röst.
Å andra sidan så borde jag väl ta det du sa som tecken nog på hur det låg till.
Du ville inte ha mig där längre, det var så du sa.
Sedan var det ju plötsligt jag som stack ifrån dig..
Skuldpåläggningen, en typisk härskarmetod, känner igen den alltför väl.
Det var inte jag som stack, det var du som gjorde klart för mig att jag inte var önskvärd längre och jag reagerade utifrån det.
Trots allt så älskar jag dig och jag kommer alltid att göra.
Mina känslor för dig är lika äkta och starka som alltid.
"And when we meet.
Cause im sure we will
All that was there
Will be there still
I will let it pass
And hold my tounge
And you will Think that i have moved on
I Will go down with this ship
And i wont put my hands up and surrender
There will be no White flag above my door
Im in love
And Always will be...."
Alla misstag går att ordna upp så länge misstaget inte resulterar att någon dör. Vi alla gör saker vi ångrar på ett eller annat sätt och hur vi än vrider och vänder på det så känns det som det inte finns något sätt att vända situationen men när man tänker klart så inser man att man kunde räddat de. Samtidigt som jag personligen brukar säga att gjort är gjort av en anledning som man kanske inte vet om... har själv gjort en hel del saker som jag ångrar så otrolig mycket tyvär har en del av sakerna resulterat i det att det inte går att ändra/rädda man måste lära sig att försöka släppa det och tänka posetivt "det kan inte bli sämre iaf"! Jag förstår din känsla men det kommer bli bra!