Lost in the woods.. typ.

I natt har varit en jäkligt tuff natt.
Vi satt och grillade och drack gott vin och så ute hos min mormor.
Allt var jättebra tills ett visst samtalsämne kom upp.
Jag blev ledsen och gick iväg för att jag ville vara ifred.
 
Tydligen så hade Nikita blivit orolig för mig och ringt mitt ex, som jag för bara en liten stund sen blev ledsen av att prata om.. AV ALLA MÄNNISKOR..
Aja jag har fått återberättat att han kom för att hjälpa till att leta.
Aja jag ville bara hem och sova i min egen säng så hjälp med att få hem bilen fick vi i alla fall.
 
Hörde i alla fall att Nikita pratade med någon i telefon som helt plötsligt skulle prata med mig.
Mitt ex...
Fick höra att "min förbannade syster" hade ringt honom hela kvällen och bla bla bla och hon fick förklara resten hej då..
 
Jaha så vilken soppa det blev för att jag ville vara ifred en stund.
Nu ringde min kompis och berättade att han hade skrivit ut på Facebook att det var någon han skulle polisanmäla för trakasserier för att han hade lessnat på HENNE och att HON inte kunde släppa honom.
Det får en att undra.
Inte kan det ju vara jag i alla fall för jag hade ju inte min telefon på större delen av kvällen.
Och jag har aldrig försökt kontakta honom via mer än något enstaka sms när det varit nödvändigt.
Som nu när jag har glömt några saker hos honom som jag vill ha tillbaka, skrev bara att han kan ställa dem utanför huset så jag kan hämta dem.
jag svär mig fri från alla anklagelser om trakasserier det är ett som är säkert.
Men tydligen så ska alla han känner PMa honom med printscreens på allt denne personen skriver till honom för denne skulle börja snacka skit för att förstöra för honom.
Ännu en punkt som jag känner att "Okej, han kan INTE mena mig"
Dels så snackar jag inte skit och snackar knappt med några av hans vänner.
Och varför skulle jag vilja förstöra något för en person jag älskar?
Jag anser att han får leva sitt liv hur han vill, sen så behöver jag inte gilla det, men varför skulle jag försöka förstöra hans liv?
Nej mitt stora mål var att han skulle känna att det blev bättre med mig, han tyckte inte det så fine då har vi inte mer med varandra att göra helt enkelt, simple as that!
 
Som sagt jag har rent mjöl i påsen och svär mig fri från det, vet att en hel del läser som känner oss båda två.
Så ska ni som känner oss båda bilda en uppfattning så ta med bådas synpunkter och versioner i åtanke.
Jag har ingen anledning att ljuga om det.
Jag hade inte min telefon igår, jag har aldrig skrivit mer med honom än nödvändigt när det tagit slut och absolut inte ringt honom.
Nikita ringde enligt loggen till honom 7 ggr på kort stund igår, fine jag fattar att han tycker att det är sjukt jobbigt, men jag säger också att det var INTE JAG som ringde de sju gångerna, jag visste ju inte ens att hon bad honom om hjälp igår.
 
Fine, jag saknar honom och älskar honom från djupet av mitt hjärta och det kommer inte ändras på ett långt, långt tag..
Men jag kryper aldrig och krälar för att få ha kontakt med en person, det gör jag inte...
Jag hoppades att han och jag kunde vara vänner i alla fall så att vi kan springa på varandra utan att det blir pest och pina men är det inte hans önskan så då är jag inte heller hans vän, svårare än så är det inte, vill folk inte finnas i mitt liv, fine, jag håller upp dörren för dig så du kommer ut :)
 
Jag och Nikita har antagligen ett ganska så olikt perspektiv på vad som är lång tid och inte, jag var borta ett bra tag men jag tyckte inte att jag var borta överdrivet länge men det tyckte tydligen hon haha!
Lite nattliga äventyr är ju aldrig fel men då ska det helst inte gå till såhär, hatar drama och drar mig för det så långt det går men med min vanliga tur så blir jag indragen i det ändå... SUCK...
 
Nu ska jag ut till mormor och byta bil och hoppas på att det är bensin nog i den för att ta sig till närmaste mack så jag kan tanka.
Eller hoppas det finns bensin nog så jag slipper tanka... Fattig chey jao!
 
Ha en fin dag allihopa!
 
Jag saknar den här tiden i livet, då var jag lyckligt ovetandes om hur sjukt fel allt skulle bli och hur hjärtekrossad jag skulle få känna mig.
Jag visste inget om vad framtiden hade för planer för mig och jag levde livet som alla i min ålder borde göra ibland.
Nu är jag tillbaka på samma ruta, enda skillnaden är att jag inte längre bryr mig om vart framtiden leder mig, om jag blir kvar i Sverige, om jag börjar plugga, om jag blir kvar i lilla Alvesta resten av mitt liv, i don't care..

Kommentera här: