intebararosamoln.blogg.se

Har ni någonsin känt er så?

Att ni bara duger för vissa personer till vissa saker?

När de märker att man börjar dra sig undan så säger de något som låter bra och hoppas att man ska hålla sig fast vid de orden i fortsättningen.

 

Som jag sagt ett par gånger på den här bloggen så tror jag personligen mer på gärningar än ord.

Så när man får meddelanden där det står: kom ner och sov hos mig, blablabla så tycker de flesta att iiiiih han vill att jag ska sova hos honom.

Jag är inte mycket för sånt tjaffs som KKs och friends with benefits och allt vad det heter.

Jag klarar mig bra i min lilla Celibatbubbla, så mig rör inte de orden i ryggen.

Det är gärningar som definerar en person för mig.

Att en person säger "jag vill lära känna dig bättre, det är bara lite mycket nu" jaha, vad ska man göra med den informationen?
Dyrka marken du går på? sluta leva sitt liv för vem vet, personen kanske frågar om man vill ses osv.

Det händer ALDRIG.

 

man hamnar lite i den situationen när en person fortsätter säga att hen vill lära känna en bättre och kommer med en massa fina ord när man ses, hen har saknat en och tycker så mycket om en.

Men man är inte värd att gå 10 meter för att komma upp på en kopp kaffe eller whatever för hen orkar inte gå.

Tjena så mycket värd var man i hens ögon.

Umgås med en och bara snacka finns inte, hen har "inte tid" hen har "mycket att göra"

Ja, så som att umgås med alla andra än just dig, aldrig i hela helvetet att han skulle umgås med dig frivilligt, joo man duger på nätterna, det är bättre än inget eller?

Pffft...

 

Har ni någonsin känt att ni blivit tryckta till gränsen att ni inte ens orkar bry er om det längre?

Att ni inte berörs av deras frånvaro för ni är så vana vid den?

Att ni inte låtsas om att tro på vad de säger längre?

Jag har aldrig varit en person som stör mig på såna grejer och kanske inte är för min egen del heller utan för alla andra som faktiskt hamnar i en sån sits och verkligen tror på allt era "uppvaktare" säger.

Vilken självrespekt har man om man som tjej tror på såna fina ord som hela tiden blir motbevisade av gärningarna som personen i fråga utför.

 

Nej fy fan.. Tjejer, gör aldrig så mot er själva, killar också såklart om ni hamnar i den  sitsen någon gång. Hoppa av den där omtalade karusellen innan det är för sent.

I slutänden är det bara ni som blir sårade, ledsna och nere.

Du har bara ett liv, livet är  för kort för att gå som katten runt het gröt.

Begär de öppna kort som ni förtjänar och stå på er, kan de inte ge dig något mer än en taskigt påhittad bortförklaring så gå därifrån!

Ärlighet är nyckeln till ett förhållande som håller, men att ta sig tiden för någon man tycker om är en av de viktigaste byggstenarna.

Så killar, tjejer, tycker ni verkligen om någon så ta er tiden att lära känna den du är intresserad av, visa ert intresse, annars kommer ni sluta med en "dejt" som har tröttnat på ert kryptiska beteende och går vidare, så är det.

 

Usch inte undra på att man drar öronen åt sig när man tänker efter.

Jag om någon borde veta som råkat ut för en hel del rötägg genom åren, nu känner kanske inte just jag så men jag kan tänka mig hur jag hade känt om jag hade tillåtit mig att bry mig alldeles för mycket i en sån situation.

Personligen hade jag gått under om jag slängde hjärtat före med ett så taskigt utgångsläge, jag bryr mig alldeles för mycket om personer jag gillar för att kunna göra det.

Förr i tiden hade jag gråtit ändlösa nätter om jag hade hamnat i den sitsen, idag har jag så många svek och svin i ryggen att det inte längre skulle bekomma mig, som sagt min lilla bubbla skyddar mig från de värsta smällarna!

Nääh usch nu kommer vi in på det där med ljugande falska as igen.

Ser en röd tråd ooooooh!

 

Nähä nu ska jag sluta skriva innan jag missar hela episoden av Greys.

Så mycket uppmärksamhet kan jag inte ge ett ämne som detta! ;)